Diagnoser
Autismspektrum består av några med varandra besläktade diagnoser som ställs inom psykiatrin. Det påstås att en diagnos inom autismspektrum innebär funktionsnedsättningar inom minst två av följade områden:
- ömsesidig social interaktion,
- ömsesidig verbal och icke-verbal kommunikation,
- repetitiva eller andra stereotypa intressen och aktiviteter.
Punkterna ovan kallas för Lorna Wings triad och har sedan 70-talet utgjort en av grundbultarna i psykiatrins beskrivning av autismspektrumtillstånden. Emellertid så ändras diagnoskriterierna för olika autismspekrumtillstånd då och då, och det finns flera olika diagnossystem. De vanligaste diagnoserna inom autismspektrum är:
- Aspergers syndrom (AS)
- Atypisk autism
- Autism (Kanners syndrom)
Den diagnos vi som driver OA framför allt har är Aspergers syndrom, varför vi kallar oss just aspergare, även om vi har medlemmar med och vänder oss till dem med någon av de andra autismspektrumdiagnoserna också då flertalet av diagnoserna kännetecknas av så pass likartade egenskaper och svårigheter. Skillnaden inom spektrat indikeras främst av graden av funktionsförmåga, särskilt som en ganska stor andel av individerna inom autismspektrum dessutom har påtaglig grad av psykisk utvecklingsstörning.
Dessa har framför allt diagnosen Kanners syndrom och kombinationen mellan autism och utvecklingsstörning ger dem stora svårigheter och hjälpbehov. De skiljer sig lika mycket från de normal- till högintelligenta inom autismspektrum som personer med psykisk utvecklingsstörning i allmänhet gör från alla normala människor som inte kvalificerar sig för någon diagnos. Det är alltså dem som inte hör till denna utvecklingsstörda grupp som OA främst vänder sig till.
Med tanke på vad som anses utmärka autismspektrumtillstånd, se listan överst, så finns det en mycket anmärkningsvärd sak att notera även för de av er läsare som inte orkar läsa igenom vår ganska långa beskrivning av Aspergers syndrom ordentligt: aspergare har ofta mycket lättare att umgås med, kommunicera med och förstå andra aspergare, än vad vi har med vanliga människor. Detta har i hög grad bidragit till tanken att autismspektrum i allmänhet och AS i synnerhet snarare handlar om en personlighetstyp än om en renodlad funktionsnedsättning.
Eftersom vi inom OA främst är fokuserade på AS tänker vi börja med att beskriva den diagnosen, även om man i andra framställningar oftast börjar med klassisk autism.
Aspergers syndrom har inte, till skillnad från vad många tror, någonting att göra med utvecklingsstörning. De allra flesta aspergare är normal- eller högbegåvade.
Aspergers syndrom kan ta sig uttryck på ett flertal olika sätt och långt ifrån alla med diagnosen har alla egenskaperna. Det vanligaste - som huvuddelen av AS-personerna har gemensamt - är svårigheten att avläsa kroppsspråk, instinktiva signaler och leva sig in i vad andra känner. Andra relativt vanliga egenskaper är svårigheter att se sammanhang, samt stort behov av rutiner och struktur. Detta kan leda till svårigheter att organisera sin tillvaro men också till ovanlig noggrannhet på detta område. Det är också vanligt med ett avvikande tal, som av andra till exempel ofta uppfattas som monotont, mekaniskt eller formellt.
AS-personer utvecklar ofta specialintressen och kan bli experter inom ett eller ett mindre antal avgränsade områden. Samtidigt som de kan briljera med kunskap och intelligens i vissa sammanhang kan de lätt missa andra saker som andra tycker är självklara. De har ofta ovanligt lätt för att memorera sakfakta och att uppfatta detaljer, men svårare att se sammanhang.
Det påstås ibland att aspergare har mindre empati än andra – huruvida det är sant beror på hur man definierar empati. Om man med empati menar att förstå vad andra känner så har vi naturligtvis mindre empati än andra eftersom vi har problem med att läsa av andra människor. Om man med empati menar att bry sig om vad andra känner och vilja väl finns det knappast någon sådan skillnad.
Personer med AS har ibland en bokstavlig språkförståelse. Problem med att tolka saker alltför bokstavligt är naturligtvis vanligast och tydligast hos barn, då dessa inte hunnit lära sig hur man skall tolka det annorlunda. Ett yttrande som "Skulle du kunna öppna fönstret?", kan därigenom för ett barn med Aspergers syndrom uppfattas som en fråga och besvaras med "Ja" eller liknande utan någon åtgärd angående fönstret. Aspergare lär sig ofta snabbt hur sådana frågar ska tolkas, men i de fall då så inte har skett, kan det vara nödvändigt att uttrycka sig mer direkt än vad man annars gör, och till exempel i stället säga "Öppna fönstret". För vuxna aspergarare handlar missförstånden allra oftast om mycket subtilare nyanser som dock kan ha avgörande betydelse för vad andra människor menar med vad de säger.
AS-personer blir ofta missförstådda och kan uppfattas som ohyfsade eller ouppfostrade men kan även uppskattas för sin ärlighet och saklighet. Huvuddelen av kommunikationen människor emellan är icke-verbal, och de flesta använder sig av instinktiva signaler och tar omedvetet för givet att andra läser av dem. För AS-personen är det naturliga istället att uttrycka sig språkligt exakt och att säga precis som det är. Därför kan de upplevas som udda, då de inte kommunicerar med dessa subtila signaler och inte svarar med de signaler som förväntas. Detta ibland utan att någondera parten vet hur och varför personen upplevs som annorlunda.
En vanlig typ av problem bland aspergare är att man har särskilt svårt att stå ut med vissa sorters intryck, t.ex. vissa ljud, ljus, smaker eller typer av beröring. Exakt vad det är man på detta sätt inte står ut med varierar från person till person. Många personer med AS har också motoriska svårigheter, vilket kan leda till att de t.ex. inte klarar av att delta i bollspel.
Personer med Aspergers syndrom måste lära in och hela tiden tänka på sådant som andra tar för givet. Därför kan umgänge med normala vara mycket tröttande och många har ett mindre socialt behov och trivs med att vara ensamma. Det kan dock noteras att aspergare ofta inte har några problem att förstå varandra, och med andra som sig själva kan de då kommunicera lika väl som normala personer gör med varandra.
Vi i OA vill göra gällande att AS inte i första hand är en funktionsnedsättning utan en en uppsättning från majoriteten avvikande personlighetsdrag, som ofta leder till påtagliga problem i det samhälle som finns, men att aspergare som lyckats hantera sitt sätt att fungera i relation till omvärlden kan känna självtillit och se sin personlighet som en tillgång på många sätt. Betydelsefulla historiska personer som kung Karl XII, Albert Einstein, Isaac Newton, och Leonardo Da Vinci m.fl. tros ha haft Aspergers syndrom.
AS och AS-drag tros enligt den mest stödda teorin vara ärftligt och det råder stor enighet bland forskare att psykosociala faktorer eller speciella upplevelser i barndomen inte orsakar Aspergers syndrom.
Atypisk autism är som Aspergers syndrom eller klassisk autism (se nedan) fast man inte uppfyller tillräckligt många diagnoskriterier för att få någon av dessa diagnoser.
Autism (Kanners syndrom/Klassisk autism/Infantil autism)
Den diagnostiska skillnaden mellan Aspergers syndrom och Kanners syndrom är att de med Kanners syndrom antingen är utvecklingsstörda eller hade mycket sen talutveckling som barn. Det sägs ofta att Aspergers syndrom är en ”lindrig” version av autism eftersom personer med Aspergers syndrom ofta har lättare att klara sig i olika sammanhang än personer med klassisk autism. Autism utan utvecklingsstörning kallas ofta för Högfungerande Autism (vilket förkortas HFA), men detta är ingen specifik diagnos enligt något av diagnossysstem..
De autister som är utvecklingsstörda har naturligtvis stora svårigheter och stora hjälpbehov, men de kan också lära sig att klara mycket av sitt dagliga liv själva om de får rimliga möjligheter att öva.
Speciella talanger liknade dem vi ovan beskrev som vanliga bland aspergare är det även hos utvecklingsstörda autister. En liten grupp autister har så särpräglade specialförmågor att man kan tala om savant-syndrom. Dessa förmågor involverar att kunna utföra matematiska beräkningar som en kalkylator, fotografiskt minne eller konstnärliga sinnen. En autistisk savant är dock ofta hjälplös inom de flesta områden som man måste klara av i vardagslivet.
En ganska vanlig fördom bland okunniga personer är att autism i kombination med utvecklingsstörding innebär att man är stum. Det är inte sant. De flesta utvecklingsstörda autister kan tala. Däremot är det ju inte alltid så att allt de säger uppfattas som begripligt av dem som inte är vana vid att tala med dem.
En del aspergare som har kontakt med utvecklingsstörda autister anser sig förstå dem bättre än vad personer utanför autismspektrum, även yrkeserfaren vårdpersonal som naturligtvis också anser sig veta bäst, gör. Detta eftersom det är lättare för en aspergare att sätta sig in i hur just autistiska drag påverkar ens upplevelse av tillvaron.